Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Simpelt folk. Utkast af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det hade han för att han var gentleman.
Han kunde ju icke ha behöft resa till Nässjö redan
i går kväll och ligga der öfver natten, om han icke
af pur ridderlighet af böj t morbror Stålgranaths anbud
att få skjuts hur tidigt på morgonen som helst. Inte
ville han göra husets damer omak så godt som midt
i natten — ty han visste nog, att de söta flickorna
inte kunde låta honom resa utan att få se en sista
skymt af honom och vifta från tornbalkongen — åh,
sådana rasande vackra och trefliga flickor! Han lutade
sig tillbaka i hörnet och smålog åt sina egna tankar,
medan konduktören märkte biljetten och slog igen
dörren med en skräll, som dock ej hade makt att
skrämma hans erotiska drömmar på flygten.
Dessa voro mycket nära att öfvergå till drömmar
i mindre figurlig bemärkelse, då dörren rycktes upp
igen, och en manlig figur till hans stora och allt utom
behagliga öfverraskning kom inslungande i kupén så
godt som på fyra fötter. Efter honom kom ett knyte
dansande, derpå ytterligare ett knyte, en nattsäck, en
liten rund bondpojke, ett matsäcksskrin, ett knyte
numro tre och slutligen en bondgumma, äfven hon
trind som ett knyte. De tre nya passagerarne föllo
handlöst ner på en bänk i nästa bås med ryggen åt
James, pustande och mållösa, konduktören besåg några
papper, som de förevisade i stället för biljetter, och
några sekunder derefter satte tåget sig i rörelse, innan
unge Hallberger hunnit förverkliga sin tanke att byta
om kupé, så att han åtminstone fick vara ensam.
Till råga på eländet befans den först
inpraktiserade figuren vara klädd i studentmössa. Det
fattades bara, att det var en bekant!
»Det var då för väl, att vi hann fram», pustade
den lille pojken och torkade sin svettiga panna med
tröjärmen.
»När mor di ä’ me’, så kan du vara lugn», sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
