Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vårtid. Bild från vestkusten af Hilma Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärleken bröt fram som fullt starkt solsken öfver
vägen. Det blef så underligt rikt. Men så kom
skils-messan, och så var det att återgå till det gamla.
Om vårarne började ångbåtarne anlöpa två
gånger i veckan. Några nyfikna ansigten nedblickade
från relingen — så kom sommaren med sitt
regle-menterade öparti och alla passagerarne till
kustbadorterna i närheten. Anna brukade ofta vara nere och
titta på. Då kände hon ibland en underlig
bekläm-ning. Dessa förströdda, främmande ansigten fylde
henne med en besynnerlig, jäsande oro.
Det var samma känsla, som kunde falla på, då
hon satt ensam de långa vinterkvällarne i det ödsliga
huset och hörde böljskvalpet slå upp mot sjöboden
och nordvesten tjuta pipande och uthållande om
gaf-velhörnet — för resten var allt en djup dödsstillhet.
Eller under halfskumma våraftnar, då dagsljuset dröjde
öfver fjorden.
En lockande längtan efter lif och verksamhet,
efter något att kasta sig öfver, hänge sig till. . .
Det var de sista åren efter det mannen rest, som
om något nytt kommit öfver henne. En underlig
lifskraft vaknade, verlden rundt om blef liten — var
det dock icke meningslöst, allt detta? Hon var så
ensam, och hennes kraft var så ung och stor.
Ljusen släcktes tidigt på aftonen här och der i
stugorna, och gatan låg stilla med sina sneda husgaflar
belysta af full månen. Sjön var orolig, storfjellets
slagskugga darrade svart på den byiga fjorden och dess
ena hälft badade i hvitt, dagsklart månljus.
Anna gick till fönstret för att släppa ned
rullgardinen. Men så satte hon sig ned i stället och såg
med stora, öppna ögon ut öfver fjorden.
Hon tänkte på svärmoderns många ord — på
brefvet hon fått — och på honom.
Några ord om fraktsluten och några om helso-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
