Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid hängmattan. Proverb af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta. »Med hård panna.»
PÅL. »A la bonne heure, med härd panna, och
erkänna att det är fraser, det der talet om stora mål
till förmån för framtidens ofödda slägten, att det
talet döljer precis lika mycken sjelfviskhet som mitt eget
orerande om målet för min sträfvari.»
Till Gösta: »Hvad är det, du vill egentligen?
Du sliter ut dig, det är allt samman, och har
ingenting för det, och ingen menniska tackar dig för ditt
besvär. Har du aldrig kommit att tänka pä det?»
Gösta. »Jag begär ingen tacksamhet. Jag
arbetar för att komma till klarhet med mig sjelf.»
Pål. »Der hör man! Stänga sig inne med sitt
intressanta jag och tro att de der ofödda bli bättre
för det! Skall du säga folket något, så skall du
åtminstone ut på landsvägen för att lära känna det —
göra inbrott i stugorna och öfverraska menniskorna
på bar gerning. För öfrigt är sömnlusten aldrig så
stark som under predikan, det bör du veta. Pä så
sätt vinner man platt intet. Nej, det gäller, min själ,
att trängas och hålla sig framme och fånga lifvet,
me-dän det varar. Här är slagsmål, fullt utbildadt
slagsmål — och den starkaste och den listigaste och mest
oförskämde vinner. ’Så står det till på jordens rund
dessvärre’, sjunger Mefisto.»
Nanna. »Det är afskyvärdt!»
Gösta. »Nej, han är verkligen uppriktig, han
har alldeles rätt, det går så till!»
PÅL. »Det kan du medge utan den der
öfver-lägsna tonen, som du ingenting vinner med. Du blir
ond naturligtvis för att jag talar ur skägget. Ar du
sjelf så nöjd och belåten, sanningskämpe, hva?»
Gösta. »Nej, hur skulle jag kunna vara nöjd?
I missmodets stunder måste jag ju vidgå att vår strid
så lätt blir till käbbel utan kärna och att, äfven om
jag lyckas, det i Sjelfva verket är bra litet värdt. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
