Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid hängmattan. Proverb af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅL. »Och jag sedan! Jag slår gubben ur
brädet och det på eviga minuten!»
Nanna ser ned på honom, öfverlägset: »Var
inte så säker! Det är en gammal rotfast kärlek
mellan pappa och mig!»
Pål, genast slagfärdig: »Och en ung,
slyngel-aktig kärlek mellan mig och ...»
Nanna låtsar som hon inte hört de sista orden.
Eller kanske hörde hon dem icke. »Välkommen efter!»
ropar hon ystert och skyndar ut. Hennes ljusa
kläd-ning och den röda parasollen försvinna mellan snåren.
Men innan de båda ungherrarne följa efter, vexla
de ett par repliker, som bli proverbets sista. Gösta
är allvarsamt ond och förnärmad, det der
»välkommen efter!» — singularis — var säkert ej ämnadt åt
honom. Men Pål är pojkaktigt, öfverdådigt munter.
Och han behöfver aldrig söka efter ord.
Gösta. »Hvad ämnar du göra?»
PÅL hastigt, retsamt, öfverdådigt: »Fria och bli
fästman, gifta mig och bli pappa — och bli gubbe
och sofva middag och slå käglor och bli en
heders-bracka och kommendör af nordstjernan! Hvilka
galenskaper som helst för den tösens skull!»
Gösta. »Adjö!»
Pål skrattar: »Toker! Du hör ju att jag är
borta i öfvermorgon!»
Gösta. »Jag säger upp duskapet!»
PÅL. »Då blir jag ’du’ med Nanna, då!»
Gösta. »Du är en skräflare!» — Skyndar ut.
Pål. »Men derför står jag, när du går!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
