Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konst och literatur. Af Georg Nordensvan. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kans och skolans uppgift, den fordrar först och sist
individens rätt till utveckling efter sina krafter. Den
har ett rent praktiskt mål, en sund blick på lifvets
fordringar och menniskornas inbördes ställning. Den är
ej mera så »grön» i sitt uppträdande som den var
de år, då benämningen »det unga Sverige» blef nära
nog ett okvädinsord.
Men den har en egenskap, som är i ögonen
fallande. Den tecknar sällan menniskan för hennes
egen skull, intresserar oss mindre för individen än för
de idéer, han representerar, utgår från ett problem,
en fråga, en uppstäld, ofta nog ganska sökt motsats,
i stället för från individuella, lefvande menniskor med
deras egendomligt och ofta af motsatser sammansatta
karakterer, blir derför ofta nog mindre liffull än skarp
i skildringen.
Och nu, då litet hvar skrifver och litet hvar
anser hvad han skrifvit värdt att tryckas, har mer än
en författare uppträdt, som haft alls intet eget ord att
säga, som i likhet med en och annan af
idealskalderna »endast kan berätta den gamla sagan om igen»
utan att ha något ur sitt eget inre att tillägga.
Förlöpningar förekomma sällan hos det nu yngsta Sverige,
men man möter också sällan der en stark ungdomlig
lifskraft, som förmår väcka vare sig en varm
medkänsla eller skarpa invändningar.
Det är ej nog att nya författare dyka upp — liar
jag yttrat för ej länge sedan — frågan är att nya,
verkligt nya krafter, nya karakterer tillföras literaturen.
Att vara en stor konstnär, det är först och främst att
vara stor som menniska och i andra rummet att ha
ett känsligt sinne för den yttre verldens företeelser
och för hvad som bor bakom ytan.
Epigoner, förströelselektyr ha vi nog af, det är
personligheter vi behöfva. Literaturen är ingen
allmänning, och de som beträda den banan och vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
