- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
68

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Vid ljus och lampors sken!» Af Helena Nyblom. Illustr. af C. Hedelin och Ernst Ljungh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bästa i mig. Han skall förstå meningen med min
personlighet och önska hela dess utveckling. Han
skall vilja ha mig sådan som Gud vill ha mig, och
icke göra om mig efter sina egna nycker till något
annat och omöjligt.»

Han stirrade på henne, som om han ville
upptäcka, hvem hon egentligen var. Hans vänliga,
utstående ögon sågo så nyfikna ut.

»Ja, ni känner mig inte alls», sade hon. »Ni
tycker att jag ser bra ut och har något som behagar
er, det är hela saken! Det fins tusen andra, som se
bättre ut än jag, och som kunna behaga er på ett
annat sätt.»

Han ville göra invändningar, men hon höjde sin
solfjäder som tecken på att han skulle tiga.

»Jag tycker bra om er. Jag tror, att ni är en
varmhjertad och hederlig ung man, — men ni är ännu
mycket ung.»

»Jag blir äldre för hvarje år!» ropade han i en
ynklig ton.

»Det blir jag också», sade hon och skrattade.

»Ser ni!» hon gjorde ett långt uppehåll. »Jag
gifter mig aldrig förr än jag finner någon som jag kan
älska och beundra af hela mitt hjerta. Han skall hålla
af mig, trofast, beskyddande. — Vi kvinnor behöfva
beskydd. Men han skall inte skämma bort mig, och
jag skall inte skämma bort honom. Vi skola ömsesidigt
uppmuntra hvarandra till allt godt, som goda — älskande
vänner och kamrater. Det skall bli ett härligt lif!»

Hon reste sig upp och lyfte på nacken. Hon såg
så lycklig ut.

»Och hvar är han?» frågade han och såg sig
omkring, som om hon hade gömt honom någonstädes
bland plantorna.

»Det vet jag inte», svarade hon och skakade gladt
på hufvudet. »Men han fins nog någonstädes.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1889/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free