Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Figge är gift. Af Georg Nordensvan. Med 6 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»In med följet i barnkammaren», kommenderade
Figge och tittade ut med bister uppsyn.
»Der städas», fick han till svar.
»I sängkammaren då.»
»Der vädras.»
»Ha ut dem på gården då till vädring.»
»Hvad tänker gubben på», kom hans hustru, »det
är alldeles för kallt.»
Figge stängde sin dörr, tog paletten och satte
på sig sin fez för att bli inspirerad.
Gubben! Det var egentligen skandalöst att kalla
honom för gubben. Men det vittnade om blick, det
var onekligen träffande.
Efter en stund gläntade frun på dörren:
»Kan du se efter barnen ett ögonblick?»
Och borta var hon, innan gubben han svara.
Figge ut och studerade barnmimik, tills han blef
entledigad.
»Vi ä’ bjudna till farbrors i morgon», kom
hustrun igen.
»Undrar hvad farbror tycker om det?» menade
Figge.
»Hvarför skulle han inte tycka om att se sina
slägtingar hos
sig? »Dethade
kommit en viss
öfverlägsenhet
i fruns sätt att
gifva replik —
ett tonfall, som
påminte på ett
föga trefligt
sätt om hennes
fru moder.
»Åh», sade
Figge, »jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
