Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sånger i kyrktornet. Dikter af Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han smög sig, barsk och vildsint, hän till grannen
att spela kort och dricka enligt sed.
Hon satte sig bland markens stenar under
en lönn och ett förvildadt körsbärsträd.
Men rädd om sina helgdagskängor snörde
hon långsamt af dem. Lekfull som hon var
hon flätade på skämt en lönnlöfsslinga
samt fäste några körsbär här och hvar.
Då spratt hon upp med ens vid mannens röst
och sorl af andra män, och vigt och fort
hon svingade sig öfver trädgårdsgrinden
och sprang mot kyrktornsväggens sidoport.
Der steg hon in, förskräckt att öfverraskas
med bara fötter i en sabbatsstund.
Der stod hon ung och solbränd med sin slinga
i mörka tornet under klockans rund.
Hon lyddes länge, men då ingen kom,
knöt hon om halsen slingan raskt och gick
på branta stegar högre upp och högre,
och tornets golf försvann för hennes blick.
I tornets stockverk hven ett korsdrag doft.
Med foten krökt och öfvad hand hon stod
på stegens pinnar som på spända strängar
och höll sig stadigt fast med hurtigt mod.
Från smala gluggar såg hon stadens torg,
men mörkt låg under henne tornets inre.
Vid hvarje steg allt större klockan blef,
men menniskorna blefvo ständigt mindre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
