Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sånger i kyrktornet. Dikter af Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dä nalkas, dragen i skridt
af hvita hingstar med plymer i hvitt,
en vagn med försilfrad tistelstång.
— Ding! Dång! —
Ruiidt vagnen gå barn i helhvit drägt.
Så djupt har blomsterregnet täckt
den långa gatans stenar och plattor,
att hjulen rulla tyst likt på mattor.
Men högt, för allas blickar ett mål,
står öfverst på vagnen en skål
— ett fat med blåklintskransar som spant.
Der glänser i skrift långs fatets kant:
>Ej mödan åt svultna, ej lyckan åt rika;
vi dela mödan och lyckan lika.»
Hvar vagnen nalkas bereder man rum
och sorlet tystnar och mängden står stum,
blott klockorna dåna i himmelens blå
som röster af höjden, som andesånger.
Då blottas hufvud, unga som grå.
Då blekna fruar och fröknar som stå
på höga palatsens balkonger.
De slita skonlöst i stycken
hvart halsband bror eller make gaf.
De stryka skiftande ringarne af
och lösa armarnes smycken.
De klättra upp, gestalt vid gestalt
på balkongernas räcken och kasta allt
i rymliga skålen, som blandar
det syndiga guldet med blommornas blad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
