Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När fru Svensson höll husandakt. Berättelse af Ernst Ahlgren. Med 5 teckningar af Carl Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man kommit in pä kapitlet om husbondens pligt att
värna om tjenarens barnatro samt med sitt exempel
visa honom vägen till himmelen. Dessa ord hade
slagit djupa rötter i fru Svenssons hjerta och gräft sig
in i hennes minne. Gamla grefvinnan hade talat så
länge och så varmt och hon hade till sist formulerat
sina tankar i ett förslag till en förening för den
husliga andaktens befrämjande, med särskild t afseende
fäst på den tjenande klassen.
Fru Svensson hade haft sin plats allt för långt
borta från den egentliga medelpunkten för att, som
hon annars skulle önskat, kunna deltaga i diskussionen.
Dess mer behagligt öfverraskad blef hon, då gamla
grefvinnan efter kaffet, sedan man slagit sig ner i
salongen, med en inbjudande gest pekade på en ledig
plats vid sidan om soffan, der hon sjelf satt. Fru
Svensson var icke sen att efterkomma inviten och
ett samtal kom i gång, fördt i låg och förtrolig ton.
Gamla grefvinnan hade med glädje hört patron
Svensson omtalas som en särdeles god husbonde mot
gårdens alla underhafvande Häri spårade hon en
god hustrus välgörande inflytande och detta gaf
anledning till åtskilliga ömsesidiga små artigheter,
framsagda med den största hjertlighet. Fru Svensson
började nästan tycka, att det artade sig till ett
formligt vänskapsförhållande de båda damerna emellan och
kunde omöjligt finna sig i den tanken, att denna
gryende sympati genom hennes förvållande skulle kväfvas
i sin linda. När derför gamla grefvinnan lutade sig
fram emot henne och med ett frågetecken i sina ögon
uttalade sin förmodan, att väl också hon, fru Svensson,
brukade hålla en liten andaktsstund med sina tjenare
hvarje söndag, måste fru Svensson taga sin tillflykt till
en nödlögn.
»Oftast», sade hon med en stilla suck, »fast tyvärr
inte så ofta, som det borde vara,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
