Nornan. Svensk kalender / 1890. Sjuttonde årgången / 14 (1873-1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När fru Svensson höll husandakt. Berättelse af Ernst Ahlgren. Med 5 teckningar af Carl Aspelin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fru Svensson ryckte nu fram med hvad hon
egentligen hade på hjertat.

»Jag kom för resten för att säga, att vi efter
frukosten läsa en predikan och att jag gerna vill, att alla
äro närvarande.»

»Det vilja vi så innerligt gerna», svarade den
äldsta af flickorna i mjölkblid ton. Den yngre teg.

Fru Svensson stängde dörren och tog vägen
öfver vinden till det andra gästrummet. Der knackade
hon endast på dörren och ropade utanför: »Kräftor
till frukost!» Hon visste af erfarenhet, att den
trollformeln verkade. —

Kandidat Alfred Ling lade
borstarne ner i sin necessär
och trädde ut.

Han var en ung man med
ett sydländskt yttre: brun hy,
bruna ögon, ömsom
smäktande, ömsom skadeglada, och
ett par svarta mustascher.

Men det var inga
mustascher af dussintypen, snodda
och tvinnade. Dessa
tvinnades aldrig; de borstades
blott. Det var en kokett och
tillgjord liten mustasch, föga längre än näsans bredd,
en ramsvart liten tofs ofvanpå öfverläppen; utmanande
och originell verkade den som två korta, kraftiga
penseldrag.

Det troddes allmänt bland kamraterna att Lingens
oemotståndlighet för universitetsstadens Delilor hade
sina rötter i dessa mustascher liksom Simsons styrka
satt i hans hufvudhår. Och många hade sökt imitera
dem, men utan framgång. De hade alltid gått
segerrikt ur täflingskampen och de tycktes för hvarje gång
kröka sig alltmer hånfullt upp mot den välformade näsan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>