Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När fru Svensson höll husandakt. Berättelse af Ernst Ahlgren. Med 5 teckningar af Carl Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låtit duka frukostbordet ute på verandan. Det var en
vacker dag; och det hela tog sig ut: silfverpjeserna
på bordet och de röda kräftorna, trappan med sina
ståtliga urnor och der nedanför trädgården i solsken,
med gröna gräsmattor och gröna träd.
»Tant förstår att arrangera», sade kandidaten,
och fru Svensson myste. Hon visste att sätta värde
på ett omdöme från det hållet; han var hennes
förklarade favorit.
Fru Svensson såg nästan stramare ut än vanligt,
då hon följd af sina gäster skred in i matrummet.
Pigorna kommo tassande in på strumpsockar och satte
sig styfva och stela på de högryggade ekstolarne. Sjelf
tog fru Svensson plats i fonden, vid ett litet bord,
der hon lagt psalmbok och postilla tillreds. Vid hennes
sida fick patronen sitta i en bekväm länstol; och
ett stycke derifrån sutto gästerna på matrumsstolar.
Det hela gjorde intryck af en kröningsakt på
Stockholms slott.
Fru Svensson började läsa — och hon läste
förskräckligt. Det var icke djerfhet, som fattades henne,
tvärt om; med det största sinneslugn i verlden
utslungade hon de obegripligaste ord, och den falska
ton-vigten och de många missägningarna öfverskyldes icke
af hennes falska patos.
Kandidaten våndades; han var ju ästetiker.
För att gifva akten mera omvexling och
högtidlighet, bad fru Svensson sin man läsa evangeliet, och
herr Svensson grep sig an under synbart bryderi. Han
var ingen from man, och det var längesedan han sett
i en psalmbok; han visste knappast hvar han skulle
börja; men fru Svensson hade oförmärkt satt ett märke
med nageln, och herr Svensson fann det.
Men han var förargad; han var pionröd i ansigtet
och kunde med knapp nöd bibehålla fattningen. Att
Nornan 1890. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
