- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1890. Sjuttonde årgången /
24

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När fru Svensson höll husandakt. Berättelse af Ernst Ahlgren. Med 5 teckningar af Carl Aspelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— — Var denna trohjertade ärlighet spelad? Öch
var hon verkligen så lugn, som hon föreföll?

Fråga korsade fråga i hans hjerna. Han lade
sig framstupa öfver gräsbänken och stödde hakan i
händerna. Hon vände sig om för att se, hvad han
tog sig till.

»Usch en så’n groda!» ropade han plötsligt.

Hon for upp med ett litet skri. Der låg boken
blottad i gräset. Det var Nya testamentet.

De utbytte en blick, en enda; så vände han sig
bort. Han hade rodnat ända upp till hårfästet, och
läpparne voro sammanknipna i ovilja. Han kunde
icke tala till henne.

Hon förändrade icke en min, hon endast såg på
honom, som för att utforska hvad han tänkte.

Han hade en pinsam förnimmelse, som om han
varit utsatt för svek, och nu uppdagat, att han låtit
narra sig. Harm och förakt stridde inom honom.
Det hade kommit så plötsligt och så öfverraskande.
Det var som om han nyktrat till vid en hastig
öfver-sköljning och nu satt med de kalla, våta kläderna
klibbande vid kroppen. Det var någonting liknande
skam, en gemensam skam, som de båda hade att
dragas med.

Blodet sjönk småningom ner från hans kinder,
men det pinsamma intrycket stannade kvar: han hade
låtit bedraga sig och hon hade bedragit.

Hon hade satt sig ner på sin förra plats. Det
fans ett drag af vemod i hennes ansigte; hon hade
förstått hans tankegång.

För första gången kände de tystnaden tryckande
i hvarandras sällskap. Och det var som skulle den
aldrig taga slut.

Han bröt den till sist.

»Hade du inte fått nog derinne?» sade han i
kall och ovänlig ton.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1890/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free