Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Femtio.” En garnisonshistoria af Georg Nordensvan. Med teckning af E. Forsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han är så i hel— heller!» röt gubben, sjelf en
förstockad ungkarl. »En gift gardist! Och
kommis-ungar — fy fan!»
Han steg upp och stälde sig framför kalfaktorn
med rakknifven i ena handen och en tvålkula på
fingret. Och så slungade han fram med tonvigt på hvarje
stafvelse:
»Han ska’ akta sig för att snegla åt kjoltygens
krusidonger, förstår han det — och att höra på deras
lortprat! Ut med sig!»
Nilsson gjorde ställningssteg och helt om utan
att blinka, satte på sig mössan och tog en buss ute
i farstun.
Hvad skulle han göra? Inte var det hans fel,
att flickan varit en smula vidlyftig, innan hon träffat
på honom. Och inte kunde han precis svära på att
hon var honom så absolut trofast. Men hvad skulle
han göra, då han fattat vänskap för henne?
Han var inte nu mera så noggrann i något
afseende. Förr, då han var korpral och hade syrtuten
och sergeantens porte-épée att hoppas på, då var det
något helt annat, då hade han sin stolthet, då hade
han en ställning att taga vara på. Men nu — nu
var det »leben und leben lassen», som smålänningen
sa’, en dag i sänder.
»Nå, skall du rekapitulera?» frågade fanjunkaren
en dag, då femtio blifvit inkallad i expeditionsrummet.
Nilsson hade alls inte kommit i håg att hans
tjenstetid var slut i rappet.
»Nej», svarade han, utan betänkande. »Jag begär
mitt afsked.»
»Hvad tänker du då slå dig på?»
»Det vet man inte så noga.»
»Vid polisen vill man nog inte ha dig»,
fortfor fanjunkaren, som satt med ryggen mot Nilsson
och skref i journalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
