Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgerlig rococo. Af Oscar Levertin. Med 2 vignetter af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
at wilja eclairera sin dyra mor om grunden till sina
chagrins.
Jagh befrucktar storligen, at den unge Stenfelt, som
på sista masqueraden lärer upträdt som hännes adorateur,
kållrat bort hänne med sina galanterier, så at hon nu går
ock hågfällas på slik kiärlek, och ej widare finner någon
charme hos pastor Hesselius, som Gud bewars icke är
någon alamodisk petitmaître, i entoilagemancheter och denteler
med bårgad häst ock laquaij utan en betänksam man,
alfwarlig til wäsen och klädsel, ogement braf och qwick, fast
icke fallen för kliffs, smek och fåfänglighet. Hesselius är
Gud ware låf wälbergad man, rår om hus på
Österlånggatan och har konungens ord på nästa lediga pastorat.
Sådant är inte fy skam det i wåra dåliga tider, och min
lilla Anne-Charlotte borde kiänna sig frögdefull öfwer den
hederlige mannens fria och ädelmodiga anbud. Men wåra
stålliga flickor, de gifwa naturligtwis pré åt hwarje ung
cavalier, som läspar fram fransyska glosor, framför en
rejäl och menlös man, hwilkens kiärlek syftar på hiärtat
och icke på penningelådan. Men så länge iagh lefwer
skal ingen tåcken der sprätthök, som går på assembléer
och pic-niquer, badinerar och giör cour, sitter dagarne om
på dryckesclubbar och caffehus, dorgar och rumlar tils det
hela slutar med cedera bonis och gäldstufwa, blifwa min
swärson, wore han än så pickhågad på saken, at han
erbiöd sig betala Brudwigseln.
Min sötaste Louise, mycket annat skulle iagh skrifwa
om, men iagh kommer inte i håg alt, ty iagh har så
mycket at anställa til brölåppet. Och det wärsta är, at
iagh måst tjöra min tjökspiga på porten — det war en
näsperla, rent grufwelig at ordkäpla. Och du kan tänka
dig, min Louise, när drängen war ute i går, såg han
hännes markatt-ansigte på näringsstället Gröna
Hälgeflundran i Beswärsbacken och debiterade hon der
allehanda sottiser och impertinenta propos om mig, hwilka
drängen, som är en beskedlig gåsse, berättade mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
