Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgerlig rococo. Af Oscar Levertin. Med 2 vignetter af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
dessförinnan smußlade han en biljet donx dans ma poche.
Men när jag kom in derhemma, war jag så yr i knifan
at jag inte wißte, hwad jag gjorde. Mamina frågade,
hivad som feltes mig, och jag fade, at jag hade tanwärl
och mådde så illa, at jag inte årkade äta, och när de
andra satte sig til bords, geck jag in i min kammare och
läste hans biljet, som lydde så här . ..
"Min lilla sköna!
Emedan jag aldrig kan få råka Er, för at säga,
huru mycket jag älskar Edet-, så nödgas jag bestoära Eder
at läsa dessa rader: för all del i wärlden lät mig weta,
om jag kan tvinna Edert hjerta, och om så är, laga at
tvi kunna få råkas — ty besinna, min sköna, at toi måste
nyttja tiden, medan tvi kunna, och medan tvi äro unga.
Snart torde J blifwa pålagd at gå i brudstol, och då är
för sent at tänka på kärlek, smara mig snart, min lilla
söta, och mar icke hård mot mig.
Adieu, ma souveraine Maitresse.«
Min egen Ulrique kan förstå, i hwilket ravisfement
och i hivilken oro detta bres försatte mig. Hur alarmerad
blef icke min siäl af den ljufiva persnasionsgåftvan i
dessa rader. Men på samma gång darrade jag wid tan-
kan på, at Anne-Charlotte skulle knnna ivika från för-
nuftets wäg, giöra ruptur, kanfkje med tårar as ånger
kvittera sit hem, och fylla med grämelse en mor, hivilkens
ljjerta med en omtanka och kärlek sans bornes omfattat mig
alt från de späda åren af en lycklig barndom. Men å
andra sidan hwilket enchantement at fä communicera sit
hjerta med denne charmante och älskanswärde yngling, hwil-
ken satisfaetion at samman med honom uiuta wällnsten af
et lif, som lyckliggiör. Ty hivarför skulle wi eljest lefwa,
om icke för at njuta sälla och glada kiänslor? Men har
pastor Hesselii brud wäl längre något egit wal?
Ack min Ulrique, hwad hårdt och iskallt ting är icke
en gubbes kärlek! At partagera den är at sjelf bestiga le
senil de la vieillesse. Medan jag skrifwer dessa rader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
