Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från konstverlden. Med afbildningar af Richard Berghs tafla »Min hustru» samt teckningar af E. Heurlin m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är sjelfklart att under dessa förhållanden
något närmande emellan de båda partierna, som
fortfarande stå emot hvarandra i stället för att hand i
hand arbeta för sitt gemensamma stora mål, ej egt
rum. Och någon större konstutställning har man ej
haft tid att anordna i hemlandet — verldsutställningen
i Paris tog krafterna tillräckligt i anspråk.
Det var, som sagdt, konstnärsförbundet, som tog
saken om hand, då Sverige ej ville officielt deltaga i
expositionen[1].
Ett godt handtag fick utställningskomitén af
statsrådet Gunnar Wennerberg, som samlade ihop en
summa af 7000 kronor, hvarjemte ett par konstvänner
i Göteborg stälde tillsammans 4000 kronor till
utställningskomiténs förfogande. Man redde sig sålunda godt
utan det officiella stöd, som man förgäfves anhållit om.
Och pariserutställningen blef som sagdt en
heder för vår svenska konst. De yngre riktningarna
deraf uppträdde med mera samlad kraft än hvad
svenskarne gjort vid någon af de föregående
verldsutställningarna. Och utlandet har erkänt det fria,
frimodiga, ärligt sökande i den nordiska konsten.
Denna afgjorda framgång blef, kan man säga, det
mästarbref, samtiden gifvit den svenska
konstnärskolonien i Paris, som en tid — dock ej under de sista
åren — varit misskänd och illa sedd här hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
