Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prestgårds-Håkan. Skizz af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marschera omkring på gårdsplanen bärande sin lilla
hoptorkade hustru på armen och alla barnen jublande
efter i en läng gåsmarsch.
Den enda dottern, Gunlög, som var näst den
äldsta af barnen, hade allt från det hon var liten visat
en afgjord böjelse för att lefva fram sitt lif tillsammans
med kreaturen ute i hagar och stallar. Hon hade
ingen att leka med, ty bröderna föraktade att leka
med en flicka; derför blefvo djuren hennes
lekkamrater. Hvar hon kom och gick luktade det fårhus
eller ladugård om henne. Så snart hon ätit, försvann
hon ut till sina djur; bland dem läste hon sina lexor,
i deras bås satt hon och stickade sina strumpor. Det
gränsade till mani, men kyrkoherden lät henne följa
sin natur, ty det är det enda sättet att bli lycklig här
i verlden, sade han. Då Gunlög blef större, vardt
hon ett plågoris för ladugårdspigorna, som aldrig kunde
göra henne i lag. Hon tycktes ha tagit till sin
lifs-uppgift att hålla en jernhård tumme på ögonen på
dem. Hennes ständiga klagan var, att de missvårdade
kreaturen. Hvarje halfår bytte kyrkoherden om
ladugårdspiga; ingen kunde stå ut med Gunlögs ständiga
polisuppsigt. Slutligen blef det svårt att få någon till
den tjensten. Då det en vår såg ut, som om man
skulle bli alldeles utan, kom Gunlög — det var samma
vår hon gick och läste *— och erbjöd sig helt
triumferande att sköta platsen ensam och på eget ansvar.
Det hade hon falkat på i många år, sade hon. Det
var det enda hon kunde och ville göra här i verlden;
fick hon inte lefva bland kreaturen, så ville hon inte
lefva alls. — Kyrkoherden hade en lång rådplägning
med sin hustru, och resultatet blef, att Gunlögs
begäran beviljades. Hon blef sin fars ladugårdspiga, och
det var hon så länge hon lefde. Aldrig hade
kreaturen fått en sådan vård eller trifts så bra som under
hennes regemente. Hon hade fått sin käraste önskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
