Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Århundradets konstnärer. Af Georg Nordensvan. Med vignett af Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande, när Byström hade honom under sina breda
vingars skugga i Rom och när han i ro fick måla
Priamos eller Svea och Nore i idyllisk förening,
förfärdigade, då han blifvit professor och ungdomens
ledare, de torraste historietaflor, och den hygglige
Sand-berg delade med honom beställningarna och de
ledsamma historiska ämnena, medan han dess emellan
blef folklifsskildringens egentlige upptäckare inom den
svenska målarkonsten.
Han lefde nöjd med sin lott, han hörde till den
stilla, anspråkslösa arten af konstnärer, tog sitt parti
och gjorde så mycken nytta han kunde. Han visste
att han var slagen till en slant och, aldrig kunde bli
en daler. Han tjenade broderligt vännen FogeIberg,
snillet som måste ut i verlden, och han hjelpte professor
Forssell att käxa på konung Karl Johan, tills denne
bestälde de tre epokgörande asagudarne i marmor.
Men tiden är trist nu mera. Det är ytterligt svårt
att utbekomma penningar, »äfven af högste mannen»,
och Fogelbergs båda vänner måste gå diplomatiskt
till väga för att ej utsätta sig och honom för rent
afslag.
Tiden är karg, tidningarna ha lärt sig att behandla
konstfrågor och att prata onyttigt skräp, som retar
gallfeber på allt hvad konstnärer heter. Akademien
ledes af gubbar, som, hvad de göra, ej förifra de sig,
och der går i skolorna en ny ungdom, som hyser platt
ingen vördnad för dessa gamle herrar, som hamnat
i stiltjen vid Röda bodarna.
Äter är det två läger: gubbarne, de odödlige
gubbarne, som i spetsen ha öfverintendenten
Silfver-stolpe, sirlig, i stångpiska och peruk — som räkna
bland sina främste Vestin, Limnell, Krafft, Sandberg
— »odugliga» eller »oförargliga», som de nu få heta.
Sandberg är som lärare den enda förmågan bland dem
allihop, men han, som är duglig och arbetsam, är illa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
