Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Århundradets konstnärer. Af Georg Nordensvan. Med vignett af Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfverstepresten Thonvaldsen var patriarken 1 de
ungas krets. Der lefde man i lä af allt hvad stormar
hette, en enda stor konstnärsfamilj, lefde i svärmeri
för det sköna, i lugnt, fridsamt, sträfsamt arbete.
Der residerade allt fortfarande den brede,
bullersamme Byström på Villa Malta, som beherskade hela
Rom. Högst upp på takbalustraden af hans boning
tronade Bellmans kolossala byst med rankor i håret och
bacchantiskt leende min, och i mästarens stora verkstad
knackade han och hans dussin biträden fram den ena
Juno och den ena Karl Johan efter den andra. Der
formade den liflige Fogelberg sina gudar och kungar,
Apollo, Tor, Gustaf Adolf. Der lefde QvarnstrÖm,
tystlåten och tankfull. Dit kommo Anckarsvärd och
NysirÖm, lade råd om konstens rätta vård i
hemlandet och foro så tillbaka dit att samfäldt arbeta för dess
hyfsning och framsteg.
Der stod gamle Södermark, den lille originelle
öfverstelöjtnanten, framför sitt staffli, vände snusdosan
rundt och åter rundt och läste obarmhertigt lagen för
sig sjelf och för porträttet, som stod halffärdigt på
staffliet och ej ville få lif. Medan i en rococofåtölj
drog sig en bred figur med stora mustascher och
rökmössa — en gladlynt man som kastat crayonen och
rifvit sönder sina senaste »gubbar». Öfverstelöjtnanten
brummar smått på honom också — i förbifarten, ty
det mesta o vettet tar han för sig sjelf — men den
tjocke, »björnen» kallad, reser sig upp och kommer
framdragande med violoncellen, på det att »Grälmakar
Löfberg» månde spela både sig och björnen till ro.
Men den brummande tar paletten i stället för
violoncellen och sitter fastspikad framför sin duk, tills
natten faller på. Medan Hjalviar Mörner söker fram
sitt album och går ut att rita gubbar på gatan.
Och då »björnen», som äfven är grefve och varit
kavalleriofficer, kastar sig ut i verldsvimlet på egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
