Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vårhistoria af Tor Hedberg. Med vignett af V. Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag fann nemligen våren i ett mycket älskvärdt,
förtroligt lynne, trött på att ströfva omkring, med
mattade pulsar och glad att få andas ut ett ögonblick.
Han satt i skuggan af en blommande hägg och badade
sina heta fötter i en rinnande bäck, hvars smekande
svalka jagade rysningar af välbehag genom den sköna
gudakroppen. De djupblå, guldstänkta blickarne, som
annars gerna drömmande skådade in i oändligheten,
voro nu fästa på en liten skalbagge, som kröp på
hans blottade arm, och medan han betraktade den
var det han berättade:
Först berättade han om hur sunnanvinden kom
och satte fart i det tunga molnlagret, som legat
orörligt öfver jorden i dagar och veckor, slet i det
och öppnade glimtar af blånande luft, der solen sköt
igenom i rika knippen och kastade sina ljusa dagrar
på den brungråa marken, som var betäckt af fjorårets
vissnade löf, på de bara löfträden, som började skifta
i topparne, ännu icke i grönt, men i varma, brunröda
färger, som gåfvo en föreställning om mjukheten och
smidigheten hos det nätverk af späda kvistar, som
vaggade i den ljumma luften; på fuktiga bergskrefvor,
der de gröna bladen sköto upp i stora knippen,
döljande årets första, mattfärgade blommor. Under träden
lågo skuggorna tunna och glesa liksom kronorna öfver
dem, korta och enstaka ljödo äfven drillarne och de
lockande tonerna i deras grenar, och vinden kastade
sig fram i nyckfulla tag, ostadig som molnen, hvilka
drefvo öfver himlen. Det låg som en slöja öfver allt,
icke sommarens skira, guldinväfda slöja, utan en i
mattare, dunklare färg, nästan grå öfver marken, med
bronsens skiftande nyanser öfver hagarnes grenverk
och blånande öfver fjärden, hvars aflägsna strand
doldes deraf, så att det såg ut som om himmel och
vatten gingo i hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
