- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1890. Sjuttonde årgången /
220

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vårhistoria af Tor Hedberg. Med vignett af V. Behm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heter!» utbrast hon, tyckte så att hon hade sagt något
dumt, och fick i detsamma en oemotståndlig lust att
utföra en plan, som hon länge gått och burit på, en
liten löjlig plan, men’ som dock i hennes ensamma
tankar fått en djup betydelse. Hon var dock på
samma gång rädd för att utföra den, och denna rädsla
gjorde hennes blick skygg och undflyende och hennes
röst darrande.

Hon tog en blomma från vägkanten och höll
fram den för honom.

»Det här tycker jag är vackert», sade hon, »det
är bara en blomma, en liten obetydlig blomma, det
vet jag, men jag behöfver inte tänka mig något annat
för att tycka att det är — att det är — mycket
vackert.»

»Hennes röst svek henne alldeles på slutet, ty
hon tyckte att orden, utsagda, icke alls talade samma
språk som hennes tanke.

Men han böjde sig ner, i ett begär att ödmjuka
sig inför henne, fattade hennes hand och kysste den.
I det samma han reste sig upp och mötte hennes
blick, förgick ödmjukheten för en brusande känsla af
makt, och utan tvekan lade han sin arm omkring
hennes lif, tryckte henne in till sig och pressade sina
läppar mot hennes i en lång kyss, som hon först
underkastade sig och så besvarade. ..

Här tystnade våren, jag satt och väntade på
fortsättningen, men det kom ingen.

»Nå, men hur gick det se’n, fingo de hvarandra,
blefvo de» ... jag vet inte hvarför »gifta» fastnade
mig i halsen.

»Det vet jag inte», svarade våren likgiltigt. »När
luften blir varm och marken börjar grönska och
träden veckla ut sina knoppar, när solen skiner icke
blott på den fria naturen utan äfven in i stängda
menniskoboningar och stängda menniskosinnen, då för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1890/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free