Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde, oktober 1888—oktober 1889. Af Emil Svensén. Med vignett af V. Andrén - Onkel Adam (Karl Anton Wetterbergh) och Johan Nybom - Paul Fritz Mengel - Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gripande toner klungo hans lyras sti ängar; men i det
prosaiska borgerliga hvardagslifvet fans ingen plats för
den drömmande skalden. Prestens kall var det, som
i ungdomen föresväfvade honom; men kanske egde
han ej ihärdighet nog att fullfölja planmessigt ordnade
studier, kanske bräcktes tidigt hans viljas spänstighet
af hjertesorg, kanske ock att hans känsliga sinne ej
kunde förlika sig med benhårda dogmer; — nog af,
han af bröt studierna och »blef ingenting helt lugnt».
Och så gingo åren honom förbi, till dess den irrande,
hemlöse sångaren fann en fristad i Vesterås, der han
lefde glömd af ett yngre slägte, som ej förstod hvad
han en gäng varit för de äldre.
I skärande motsats till dessa varmhjertade
naturer står genom hela arten af sin verksamhet en annan
pennans man, Paul Fritz Mengel (död den 23
februari, 78 år gammal). Den forne demokratiske
riksdagsmannen, som på äldre dagar så cyniskt hånade
sin ungdoms tro och så hätskt gisslade sina gamla
ståndskamrater, han som en gång följde August Blanche
på försoningståget till Norge efter 1860 års bittra
strider, men på sista tiden blef den giftigt kvicka
kalei-doskopförfattaren Göran i Göteborgsposten, — denne
man var dock en natur, vida mera uppfyld af
motsägelser, än de flesta förestält sig. Ur hans penna
flöto någon gång sensitivt veka, nästan svärmiska
stäm-ningsbilder; och för de flesta okänd var den tidtals
rent af storartade verksamhet han utöfvat i den
enskilda välgörenhetens tjenst såsom mellanhand åt den,
hvilken ville göra godt i det stilla utan att skörda
verldens berömmelse till tack.
På de vittra idrotternas fält pröfvade i ungdomen
Gunnar Olof Hyltén-Cavallius (död den 5 juli, 71
år gammal) sina krafter; men det var ej der, han
skulle skörda sin största berömmelse. Den vann han
som vårdare af våra forntida minnen, då han i före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
