- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1891. Adertonde årgången /
60

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustens flagga. Skizz af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en enda gång frågade hon hur det var med honom
och underrättade sig icke ens om att han hade rocken
knäppt och halsduken på sig. Det var som om hon
ansåg allt hopp vara ute och inte längre frågade efter
några jordiska ting.

»Hallå!»

Den rösten lät helt nära, men man såg inte
något ljus. Kunde det vara en oförskämd rospigg igen,
som seglade utan lykta?

»Hallå, ä det herrskapet?»

»Hallå, hallå, hallå!» Nu blef det lif och fart i
båten. Det var ju fiskaren vid Saranäs, som stod på
land några alnar ifrån dem. Man var framme utan
att veta det.

Om några ögonblick hade man bryggan under
fötterna, sträckte på sina stelnade lemmar och kom
nästan yrvaken in i landbackens välsignelse, varma
rum, lampsken, bekväma soffor och ett dukadt bord.

Men Hilda blef inte riktigt sig sjelf igen, förr än
hon kom hem till sig och fick rifva fram sitt husapotek.

»Gusten», sade hon, der hon stod bakom
flaskorna, »erkänn nu en sak. Du var allt rädd ändå?»

»Rädd», sade han och skrattade på samma sätt,
som hvarje annan herre och man också skulle gjort,
om han blifvit tillfrågad något sådant. »Det vill jag
inte precis påstå.»

»Jo», sade hon, »nog tyckte du det var litet kusligt?»

»Åhja, det förstås, men ...»

»Ser du det!»

Hon var nöjd. Han behöfde inte säga något
mer. Och om dagen än hade varit något tråkig ibland,
så gick hon glad till sängs. Nu kunde då Gusten
aldrig mera opponera sig, när hon sade, att han var
en våghals, och han borde vara tacksam och lycklig
öfver att ha en förståndig hustru vid sin sida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1891/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free