- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1891. Adertonde årgången /
118

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Konungen är död — lefve konungen!» Skizz af Richard Melander. Med 2 illustrationer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ansigtets närvaro med det klara och bittra faktum, att
han sjelf för första gången denna morgon icke helsats
med: »Go’ morn, go’ morn, lille Åh-man!» utan i
stället med: »Schsst, Åman!» – och derför visste han
fullt väl hvad han menade, när han tog sin tumme
ur munnen och sade:

»Han ä’ ’tygg – dränk’en!»

– – –

Under två dagar experimenterade Åman i olika
riktningar. Han hade kommit till erfarenhet af att
skrikandet icke längre imponerade på syskonen, men
deremot skaffade honom skarpa ord och löfte om
något i fast form från fadern. Det var slut med
styrandet af båten; ingen ville ro. När han stält sig
i vattnet till knäna och började gråta för att få
handräckning, fick han stå der, tills han frös om
fötterna; ingen kom. Och när han tultat ensam
bort på vägen och sedan stod låtsadt vilse i solen
midt på densamma framför stugans fönster, fick han,
efter att ha väntat förgäfves en stund, hitta hem
ensam.

Andra dagen på kvällen steg den rutiga schalen
och de tunga stöflarna ned i fars båt, och de fem
syskonen på berghällen sågo fars hvita mössa fjerma
sig mellan stigande och sjunkande årblad. Åman
stod ännu och höll i hand den sten, som han icke
vågat kasta efter henne, men han tittade gång efter
annan på stenen och njöt deraf. Slutligen kastade
han. Den föll tusen alnar akter om båten, men Åman
visste, hur det skulle känts, om den träffat pipan.

Syskonen gingo ned från hällen och bort mot
stugan. Olava vände sig ett par gånger och såg efter
Åman. Meli vände sig ingen gång. Per och Marit
sprungo före och hunno derför först in till lillebror.
Snart försvann den sista, Olava, också. Åman stod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1891/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free