Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I rampljus. Några af publikens gunstlingar. Af A. Arfwidsson. Med porträtt af fru Hennings, hr v. d. Osten, fröken Anna Pettersson, hr Holmqvist, fröknarna Oselio, Jungstedt, Petrini, hr Ödmann och fru Hartman, efter fotografier af G. Florman, Aug. Kindahl m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon växte och växte för hvarje kväll vi sågo
henne. Hon kom oss att beundra den värme, som
likt ett fosforescerande ljus utstrålade från det af
naturen ej regelbundna ansigtet och som grep oss med
musiken af stämmans vekt dämpade, »insmigrende» klang,
hon bländade oss med en mångsidighet och en
nyanseringsförmåga, hvartill vi ej sett maken, en
mångsidighet, som lät oss, i samma gestalt, den ena kvällen
se en bortkelad backfisch, den andra en stapplande,
darrhändt gumma »i asylen». En mångsidighet, som
ena kvällen gaf kraft åt en Ibsenstyp af modernaste
slag – den första, verkligt helgjutna Nora, vi sett –,
den andra kvällen svepte en doft af den skäraste poesi
öfver en blyg och omedveten ungmö från Moliéres
tidehvarf, hon, som med trohjertad naivitet undrar
»Hvorledes Himlen kan finde syndigt
Hvad jeg finder behageligt og yndigt?»
Men hvad var det egentligen, som låg på bottnen
af allt detta, hvad var det, som vi, på hemvägen
resonnerande med oss sjelfva, funno vara nyckeln till
vår hänförelse?
Det var Betty Hennings’ intelligens.
Det var hennes intelligens, som gjorde henne
vacker, hennes intelligens, som gaf henne
förmågan att till illusion gifva kött och blod åt
hvarandra så vidt främmande skaldefigurer, hennes
intelligens, som gaf oss stor konst, der vi i första
stunden endast applåderade »det naturliga
hvardagsspelet».
Det är också hennes intelligens, som säger henne,
att konsten är någonting stort, oändligt stort, och att
hon sjelf bredvid den är någonting ytterst litet. Den
sade henne nog en gång, i ungdomen, att det blott
är med denna syn på saken som man når
konstnärskapets tinnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
