Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I rampljus. Några af publikens gunstlingar. Af A. Arfwidsson. Med porträtt af fru Hennings, hr v. d. Osten, fröken Anna Pettersson, hr Holmqvist, fröknarna Oselio, Jungstedt, Petrini, hr Ödmann och fru Hartman, efter fotografier af G. Florman, Aug. Kindahl m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiljan ej ingifva några vidare förhoppningar och
hvilkas lott det blir att arbeta — tungt och sträfsamt —
hela år igenom, innan de bli erkända ... om de ens
bli det då! Det kan hända, att de till en början rent
af ratas; den själfullaste af våra unga skådespelerskor
i den seriösa genren fick ju af sin lärarinna till och
med den upplysningen, att hennes rätta
verksamhetsfält var — köket!
Andra deremot »slå sig igenom» genast. Det är
de, som födas med segerhufva, det var öfver deras
vagga, som den goda fén i lifvets första vårmorgon
lutade sitt ansigte och lofvade dem rosor och lagrar,
lagrar på de tiljor, som föreställa verlden, och rosor
på de andra, de verkliga.
— —
»... Fru Hartman skulle, liten och smidig,
graciös som en killing, ha glidit fram och tillbaka i
valsen ...»
Förlåt mig, men det der uttrycket killing —
ytterst originelt! — är ej mitt. Det var Herman Bång,
som skref det bland sina intryck af en artistbal, der
han saknade »liten Gurli».
Det barnsliga och fraicha är emellertid hvad som
utgjort och utgör behaget hos Ellen Hartman. Är
hon på scenen à son aise, så är hon detta bortskämda
barn, onkels lilla »kelgris» med körsbärsmun och stora,
skälmaktiga ögon, knubbig och rosenkindad, yr och
sjelfsvåldig, som dänger skolböckerna i första, bästa
hörn för att ut och »skoja» med Janne och Kalle,
som svarar näbbigt och trotsigt och ibland kan
behöfva en dugtig risbastu, men som i grund och botten
är innerligt rar och snäll.
En sådan der barnslighet kan ej spelas utan att
affektationen faller mer eller mindre i ögonen. Den kan
ej hemtas utifrån, den måste finnas inuti.
Ellen Hartman erkänner det sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
