- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1891. Adertonde årgången /
183

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten lustresa. Skildrad i bref till en god vän af John Johnson. Illustrerad af V. Andrén.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och så gåfvo vi oss af på lördagseftermiddagen,
ombord på en af ångbåtarne vid Karl XII:s torg.

Jag har just inte så värst mycke så kalladt »öga
för naturen», och herr Anders påstår sig vara
färgblind utom då han får beställningar på akvareller,
men när vi kommo ett stycke ut på böljorna, kände
vi den friska, så kallade hafsbrisen, lukta biffstek och
fläskhare från försalongen. Och då jag frågade herr
Anders, om han njöt mycket af den cachemirgula
himmeln och de kastanjegröna skogsstränderna, så såg
han på mig en stund och sa’ sen föraktfullt, att han
aldrig i sitt lif hört talas om gröna kastanjer, men väl
visste han hur kastanjebrunt såg ut.

»Då tror du väl ej heller att valnötsträna ä’ gröna
ibland, fastän valnötslavoarer vanligen bruka vara
brunpolerade?» frågade jag.

»Du är ock brunpolerad! Kom nu så gå vi ner
och äter mat!
» sa’ då herr Anders. Och så gingo vi
ner i försalongen och stoppade på oss en så kallad
diner à la carte, som det heter på utländska.

När vi åter kommo upp på däck, hade
sjölandskapet antagit en annan karakter. Holmarne lågo
kringströdda på vågorna utan någon slags symmetri,
slarfvigt och oordentligt. Den ene var trind som en
hvetebulle, den andre aflång som en ankarstock, den
tredje utan all slags fason, så att det hela liknade en
oxdrift, sedd i fogelperspektiv. Och på en holme stod
ett par rödmålade kåkar, på en annan en väderkvarn,
på en tredje en klockstapel o. s. v.

När vi voro midt inne i värsta röran och
ångbåten tycktes singla fram än här, än der mellan
stränderna, för att höra sig för om vägen, kände jag
behof af att fråga min navigationserfarne vän, herr
Anders, hvar vi befunno oss på ett ungefär.

Men jag hade inte väl framstält frågan förr än
han svarade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1891/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free