- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1891. Adertonde årgången /
190

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten lustresa. Skildrad i bref till en god vän af John Johnson. Illustrerad af V. Andrén.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det?» fortfor körsbärsäterskan och lät än en gång
hela ridån gå upp till sin invärtes menniska.

I nästa ögonblick gick ridån ned för
scenöppningen och då täpptes äfven jungfruns stora mun
igen, hvarefter hon åter började tugga på körsbären.

Nu följde ett stycke tutt solo på viol, exekveradt
af en musikälskare.

Begge jungfrurna lyssnade nu uppmärksamt ända
till dess violisten så småningom klef upp i det högsta
registret och började fingra på strängarne, en tum
framför »stallet», under det han arbetade med stråken
som om han velat såga instrumentet i tu.

Då hof den jungfrun som hittills varit tyst upp
sin mun och sa:

»Jesses så han gnäller. Det är rakt så en kan
få ondt i magen åf’et, så skär det i öronen!»

Tredje numret på programmet var ett litet
enaktslustspel.

När ridån gick upp, sutto två damer inne å
scenen i lifligt samspråk.

Så öppnades en dörr i fonden och en herre,
lång och smal som en midsommarstång, klef in och
ramlade på alla fyra öfver tröskeln.

»Ah, ni, herr markis, hjertligt välkommen!» helsade
en af damerna.

Markisen reste sig som när en cirkushäst tvingas
att gå på bakbenen, gick fram, lade ena handen på
hjertat och torkade samtidigt af den andra under
frackskörtet, bugade sig och sade:

»Obb förlåtelse, bidda damer, jag kobber! — — —»
Resten af repliken utfyldes med några cirkonflexer,
som den noble herrn ritade i luften framför näsan på
en af damerna. Derpå tog han två steg tillbaka åt
höger, dito två åt venster och skuffade kull ett
blomsterbord med den trubbiga vinkelspetsen på sin krökta
rygg, rusade så tre steg fram, med ögonen vända åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1891/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free