Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten lustresa. Skildrad i bref till en god vän af John Johnson. Illustrerad af V. Andrén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»babord», »kabelgatt», »rundhult» och »bidevind»
ända tills de satte på land och min reskamrat skrek:
»Opp med dig, nu ä’ vi framme!»
Jag hoppade i land och såg herr Anders ta
farväl af gasten, som genast åter gaf sig ut på den
oroliga vågen.
Sedan jag mornat mig och sett mig omkring
frågade jag beskedligt:
»Hvad är det här för en obebodd ö?»
»Jo, det är här som Robert skall bo, begriper du.»
»Ah tusan. Vet du det säkert?»
»Nej, men jag tror det. Nu ska vi signalera
att vi ä’ komna», sa’ herr Anders och drog upp en
revolver, stor som en liten mitraljös, och började
brassa på någon slags dubbel svensk lösen, så att det
lät som om vi kommit och lagt af ett lass kullersten
vid stranden.
I fem minuter väntade vi på svar, men hörde
icke så mycket som en mygga hosta. Då sa’ herr
Anders:
»Kom så gå vi och söka upp Robert!»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
