Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Lilla Lars for till sta’n. En historia af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur Lilla Lars for till sta’n.
En historia af Gustaf af Geijerstam.
lla Lars hade i hela sitt lif aldrig varit i sta’n.
Det var derför det konstigaste, som kunde
tänkas, när han en vacker dag gick in till
farsgubben och förklarade, att det var hans fasta vilja
och föresats att följa med båten, som på lördagen
skulle gå in till Stockholm.
Lilla Lars var jemt tjugu år gammal, och fast
han var son i huset, så kallades han alltid för
Lilla-Lars till skilnad från Stora-Lars, som var dräng på
gården sedan urminnes tider. Han var liten till
växten — det hörs redan på namnet — och bar hvitt
linhår öfver en tjurskalligt bred panna. Under denna
panna tittade ett par tröga, gråblå ögon fram med en
blick så besynnerligt tung och intetsägande, att det
sista någon menniska skulle kunna komma att tänka
på, det vore, att Lilla Lars skulle kunna fara och roa
sig i sta’n eller annorstädes. Som liten pojke hade
han gått hemma och molat, till dess att han skulle gå
och läsa för presten, och han hade varit så tyst och
stillsam, att alla menniskor tyckte, att han var ett rent
af obegripligt barn. Och när han hade läst fram sig,
gick han och knogade i åkern och vallade omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
