Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Lilla Lars for till sta’n. En historia af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
polis, som han rätade opp sig och försökte gå stadigt
på benen.
Han visste inte om nå’nting, förrän det blef
kväll, och det tändes ljus öfver hela sta’n, små och
stora, gula och hvita ljus, som lyste öfver gator och
torg och skimrade i vattnet nedanför kajerna i
tusentals strålar. Och strax efter att ljusena blifvit tända,
var det någon, som sade, att de skulle gå på teatern.
Det var visst han som bodde i Stockholm. Lilla Lars
hörde det inte riktigt. Men han var genast med.
Jo, var han i Stockholm, så skulle han se allt
hvad som fans.
Och så gingo de på teatern.
Lilla Lars trängdes med en hel massa menniskor,
gick uppför många trappor och hörde många dörrar
smälla igen efter sig. Och när han omsider kom, der
han skulle in, så såg han ett stort rum djupt nere
under sig, och i det rummet var det alldeles fullt med
folk, hvilka rörde sig som myror i en stack. Det
surrade och brummade rundt omkring honom, smälde
i bänkar och dörrar, pratades och helsades. Rätt
inunder spelade instrumenter af alla de slag. Det var
horn och flöjter och fioler och stora trummor, och de
larmade och gnälde och sjöngo och dundrade med
ett gny, som fylde hela det stora rummet och kittlade
i örhinnorna på Lilla Lars. Han blef ännu mera yr
i hufvudet, än han var förut. Och när han kom fram
till bänken, der han skulle sätta sig, svindlade det för
honom. Så högt tyckte han, att det var. Längst ut
i ett hörn satt han med väggen på ena sidan och
orkestern inunder. Stockholmsvännen hade sagt, att
det var den bästa plats, som fans på teatern.
Och så gick ridån opp.
Det stycke, som spelades, hade i Lilla Larses
föreställning titeln »Märkvärdiga fruntimmer» eller något
i den vägen. Och i början förstod han inte ett ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
