Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Lilla Lars for till sta’n. En historia af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herrn fick den blonda fröken. Nej, det var för mycket.
Lilja Lars började streta emot och ville in igen.
Men det slog illa ut. Allesammans kommo öfver
honom, och det bar af utför trapporna. Der nere
hvisslade poliskonstapeln i en pipa, och vips kom det
en till. Lilla Lars tänkte, att här var ingen tid att
förlora, om han skulle hinna opp igen och få se, hur
det gick. Han tog till knytnäfvarna och ville försvara
sig. Men då fick han känna på, hvad öfvermakten
ville säga. Han visste inte af nå’nting, förr än han
satt i en droska med den ena polisen bredvid sig.
Och det bar af till en mörk port med en röd lykta
öfver. Der släpades han in och fick ovett, och sedan
fick han skrifva sitt namn i en stor bok och ändå
sitta kvar hela natten.
Den kvällen kostade Lilla Lars mycket pengar.
Och när han ändtJigen kom hem igen, frågade de
honom ändå, om han hade haft roligt i sta’n.
Lilla Lars tog sig en funderare.
»Jo-o», menade han till sist. Se’n blef det nog
jäkligt. Men en stund hade han i alla fall haft roligt.
Och det var ju det, han hade rest efter.
Men teatern, tyckte han, var ett konstigt ställe.
Man gick dit för att roa sig. Men så fort man fick
roligt, blef man utkörd och kom ut för polisen.
»Jag ska’ ändå dit igen», slöt Lilla Lars, »så fort
jag kommer till sta’n. Men då ska’ jag sitta på en
fin och dyr plats, der det inte fins några poliser».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
