Och klockorna ringde till ottesång
och eko i branterna väcktes,
och högt upp på himlen gick stjernornas gång
och stjernskotten lyste och släcktes.
I stugorna glänste hvar ruta klar
af brasan, som brände i spisen,
och blossen blänkte och frosten skar
och bönderna körde på isen.

De körde på sunden, de körde på ån,
de körde i mak ut på viken,
och doft och högtidligt ljöd hofvarnes dån
och sakta ljöd bjellermusiken.
Men snart kom det kappfart i takt och i ton,
det gick som för pengar det vore,
och först kom Lars och sen kom Jon
och sist Per der vester i Slore.

Och Lars var så tjock och så rik som ett troll,
hans häst var så välfödd som presten,
och Jon var så stinn och så trind som en boll
och silfverbeslag hade hästen.