Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången / 31 (1873-1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koketten. Fantasteri af Georg Nordensvan. Med vignetter af V. Andrén och C. Hedelin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hon kommer med lek och ras en sommarkväll,
den tid, då solen ej går ned och foglarna inte tystna
så lång som den ljusa natten är. Hon kommer med
eld i blicken och röda läppar, med mjuka armar om
vår hals och vårliga löften om kärlek. Hon suger sig
fast i våra hjertan, så att vi aldrig kunna glömma och
aldrig hålla upp att sakna henne och längta efter
henne.

Och så glider hon undan och glider bort, ibland
utan ett ord, ibland med en fräck blick, som säger
öppet att hon ledsnat, men oftare med spelad
under-gifvenhet, som ville hon låta oss tro att felet är vårt,
att det är hon som drifs bort, att det är vi som
ledsnat eller som ej förstått att fängsla henne.

En kokett, som ingen motstår, som tvingar oss
alla på knä, det är hvad hon är.
som samlats här, de som misstro
henne eller förakta och förtala
henne, gubbarne, hon ej sett åt,
barnen som varit lika nöjda,
antingen hon brytt sig om dem eller
ej, alla ha de dragits hit för att
få se på henne i det längsta, för
att få ett nådigt leende, en flyktig
blick, en handtryckning kanske,
innan hon stiger ombord, ett löfte
om att träffas igen. Hur många
tror ni inte det är ibland alla dessa,
som svurit på att slå henne till
marken, om de träffade henne
igen, att trampa henne med förakt
under fotterna, slita henne i
stycken! Men hon känner dem, hon
vet, att när hon kommer igen —

’här är jag, slå mig till marken,
slit mig i stycken, trampa på mig!’

Se på dem, dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>