Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klas Horn på Hufvudsta. Ett hundraårsminne, skildradt af Ernst Wallis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren 1793, skrifver i sina »Erindringer af mit Liv»
följande märkliga ord: »Han var den mångsidigast
bildade, den mångsidigast intressanta, den mest
mångkunnige man jag någonsin vet mig hafva känt,
utmärkt matematiker och lycklig skald, grundlig filolog
och så hemma i nyare språk, som om hvart och ett
af dem varit hans modersmål, bevandrad i skön konst
liksom i vetenskaper, virtuos på viol* till den grad,
att sjelfve konsertmästaren Muller i Stockholm
nödgades för Kierulf erkänna hans öfverlägsenhet, dessutom
duglig och vetenskapligt bildad militär, fin verldsman
och driftig åkerbrukare».
I samma anda uttalar sig en annan af Danmarks
literära stormän, Johan Ludvig Heiberg, som äfven
kände Horn personligen. Han skrifver: »Få
menniskor ha varit begåfvade med så djupt och så lifligt
förstånd, så vidsträckta kunskaper, så spirituell
konversation, en så älskvärd karakter». Särskildt
framhåller Heiberg Horns stora språkkunskaper och säger
äfven, att han egde »förra århundradets eleganta
former».
Heiberg tillägger, att Horn, som »brann af ädel
värme för frihetens heliga sak», till bragt en del af sin
ungdom vid Ludvig XVI:s hof. Sistnämda uppgift
finner man icke i någon af de knapphändiga och
torftiga svenska källorna om Klas Horns ungdom, men
väl att han 1780, således vid sjutton års ålder, följde
sina föräldrar på en längre utrikes resa. Hans vistelse
vid franska hofvet har kanske egt rum under denna
resa. Han skref och talade franska språket som sitt
modersmål, men hans bildning var icke så uteslutande
fransk, som fallet var med hans ungdomsvän Ribbing.
* Horn egde en mångsidig musikalisk begåfning. Enligt
Oehlenschlägers uppgift »spelade han ypperligt på flöjt», och
andra källor uppge, att han äfven var utmärkt som
klavér-spelare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
