Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solstrimmor. Fragment af Wilma Lindhé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plötsligt hördes ett doft sorl, som hastigt växte
till ett fasans skri.
Hvad var det? Signe skulle aldrig förstått, om
hon ej i detsamma sett ett blekt, förskrämdt, af
elden upplyst litet ansigte i ett af fönstren till det
brinnande huset.
Ett barn! Ett barn som brann inne!
Hon släppte kedjan och rusade framåt, vig, stark,
lätt, trängande sig igenom hopen, som gaf vika.
Lågorna slogo emot henne, hettan hotade att
förbränna och röken att kväfva henne; men hon slog
sin vattendränkta kjortel öfver hufvudet och ilade
. framåt, uppför trappan åt det håll, der det lilla
ansiktet visat sig.
Utanför var andlös tystnad — så bröt det löst
ett jubel utan ände. Elden, olyckan, förlusten,
jem-mern — allt var glömdt för den enda tanken:
»Räddade!»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
