Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Månskensdrömmar. Poem af K. A. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfvermannad den gamle fängslas —
men ur segervinnarnes leder
träder fram en dråpelig kämpe,
böjer för henne knä och beder:
»Skönaste jungfru, värdes höra
den, som för dig i stoftet ligger,
vänd dina ögons strålande stjernor
huldt till mig, som om tillgift tigger!
Väl jag varit din faders ovän,
stridde med honom och slog hans svenner,
men inför dig min klinga sänkes,
och besegrad jag mig bekänner.
När jag såg dina ögons fägring,
tändes i hjertat kärleksglöden:
utan dig kan ej mer jag lefva —
blif min brud... eller gif mig döden!»
Sagdt, — sin fjädrade stormhatt lyfte
lugnt från hjessan den oförskräckte,
och som en dödsdömd fånge värnlös
åt stolts jungfrun sitt svärd han räckte.
Darrande tog hon i späda händer
hjeltens vapen, — men hugget dröjde,
ty hon såg den mäktiga kärlek,
som i hans djupa blick sig röjde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
