Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fata morgana. Novell af Jane Gernandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hvilken morgon! Himlen flammade i rödt och
gult, luften var kall och vederkvickande. Jag visste
inte af trötthet, jag kände dådlust, jag tänkte på mina
bergvandringar, på Kaukasien, på Elbrus. Jag gick
hem till mig med en lätt svindel af välbehag och
någonting ljusmättadt, jubelfyldt inom mig. Det låter
egendomligt och du behöfver ju inte tro mig, men
aldrig har eröfringen af en kvinna, som jag
eftersträf-vat med alla mina krafter och tvungit att gifva sig
tum för tum, väckt ett sådant känslosvall, så höga
bränningar, en så mystisk lyckoförnimmelse till lif i
mig som denna seger, som jag aldrig åstundat och
som jag — försmått.
Jag återsåg henne inte. När jag gjorde min
af-skedsvisit, beklagade tanten, att hon inte var hemma.
Detta är således mitt sista minne af henne, det
starkaste minnet i mitt lif. Ibland kunde jag tro, att det
var dödt och borta; mig ovetande lefde det och listade
sig öfver mig.
Kort derefter träffade jag Ava. Jag blef strax
intagen. Det var den gamla historien: passivt
motstånd å ena sidan och å den andra — eröfrarlust.
Allt gick så enkelt i gamla gängor, det dröjde inte
mycket länge, innan vi blefvo förlofvade. Men hvad
som gaf denna tid dess stora hemlighetsfulla tjusning,
det var något annat — ett stolt, hvitt ansigte med
sorgsna ögon, som jag såg i fjerran och som alltid
betraktade oss. I bekännelsens ögonblick var det som
om något skulle hämnat sig i mig, hämnat sig på den
andra. Jag hade min blick fäst på henne, när jag
kysste min fästmö, när jag för första gången bar henne
uppför trapporna till vårt hem som man bär en
hjelp-lös fogelunge till dess rede, varsam och stark i känslan
af att man beskyddar, af att hon är kvinna och jag
— man. Se, så vill jag älska, se, så vill jag eröfra,
jag vill taga och låter icke taga mig... Ava frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
