- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
169

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En värnpligtig. Skiss af Richard Melander. Med vignett af A. Sjöberg samt sex illustrationer efter ögonblicksfotografier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Flera timmar varade marschen med en och annan
kortare rast. Och Ola sjöng hela tiden, uppför backe
och utför backe, sjöng som om han skulle göra det
riktigt en gång i sitt lif för att sedan aldrig mera vara
med om sådant.

Och när kompaniet återkommit till lägret och
kaptenen upplöst det, sade löjtnanten till Ola:

»Du borde blifvit klockare, tycker jag.»

»Ja djäckeln annacka — om jag bara fick ta’
opp samma visor i körkan.»

Ännu en lager skulle han skära, innan han
återgick till fullständig obemärkthet och glömska.

Det var mötets sista arbetsdag, och kompaniet,
som Ola tillhörde, gaf vakt. Då fanjunkaren kvällen
förut ropade upp de vaktkommenderade, hade äfven
Olas nummer förekommit. Och så kom den då af
honom aldrig drömda stund, då han fick marschera i
takt efter hela regementsmusiken. Allting omkring
honom var putsadt och glänsande, knapparna
gnistrade i solen, allas stöflar voro skinande blanka, och
han sjelf hade gjort det mesta möjliga af sin slitna
uniform genom att behandla den med såpa och en
ryktborste. *

Det svälde inom honom af mod och lust att
bryta ned någonting, då han smälde fotterna i marken
och gick med högra armen sträckt, medan vakterna
passerade hvarandra och musiken blåste den der samma
marschen, som han nu kunde utantill. En gång mötte
hans blickar löjtnantens och Ola hade aldrig sett
honom se så vänlig ut. Det var samme löjtnant, som
för några dagar sedan frågat om han gerna ville komma
på vakt.

Samma dag hade beväringen uppvisning för gene-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1893/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free