Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopparkitteln. Af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frun, men hon skämde ock bort honom, mer än lofligt.
Han var van vid kalasmat hvar dag nu, och hon hade
fått honom sådan, att han knappt gitte se åt den
raraste mat. Men den första flicka han friade till
i sin ungdom, tog gamla frun i huset för att se hvad
hon dugde till. Och hon pröfvade henne så med arbete
och vaka, att hon reste efter åtta dagar. På samma
sätt gick det med ett par andra, ingen stod ut. Nu
hade brukspatronen blifvit gammal och nu friade han
på hvar gård och fick nej allestädes. Ty den där
proftiden hos modern, den kunde han inte undvara.
Han måste ha en hustru, som kunde stå ut med
matlagningen. En sådan en skulle han ha som gamla
frun, som fräste och stekte natt och dag. Som om
det nu låg så stor vikt vid sådant. Som om en inte
skulle dö, hur väl en än plägade sin kropp. Höll det
sjukdomar borta, det ätandet, eller ålderdomen eller
missmodet? Höll det kvar vänheten i ansiktet eller
håren på hufvudet? Gjorde det?
Nu mente de, att brukspatron Dahlberg kunde
göra som de granntyckta prinsessorna i sagan: lofva
bort handen och bruket åt en hvar, som kunde gå
igenom profvet. Så kunde ju tösen från Galgträsket
försöka sin lycka och efter henne alla torpartöserna.
Drängar och pigor gjorde narr af henne, men
hon brydde sig inte om dem ett grand. Hon
beredde sig på kallet sitt. Hon kammade håret slätt,
drog ihop hålen på kläderna och kom inte inrusande
i rummen barfota. Gamla frun blef uppmärksam på
förändringen. Hon frågade sig för och fick veta hvad
hon aldrig kunnat tänka sig. —
Tösen stod och skurade sin mormorsmors
kopparkittel. Gamla frun stack in hufvudet genom dörren
till brygghuset. Hon stod stilla och såg på arbetet.
Det gick godt. Han blef blank, den kopparkitteln.
»Det är du, som är från Galgträsket», sade gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
