Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopparkitteln. Af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag menar du och jag ha annat att tänka på
än att hvila oss», sade gamla frun.
»Ja, men när vi nu en gång ha alla de mjuka,
stora, breda sofforna. Hvad skall man annars med
soffor, svärmor?»
Gumman stod och lämnade ut duktyg åt
kammarjungfrun. Hon hörde lugnt på sladdret, tills pigan
var gången.
»Jag menar du blifvit tokig, du Anna Maja»,
sade hon då.
Fru Anne Marie låg stilla och stirrade i taket.
»Jag menar du har blifvit tokig, du Anne Marie.»
Nu såg den unga sömnigt upp. »Jaså, svärmor
menar mig. Det är ledsamt, att inte svärmor kan
förlåta, att jag skrattade i går. Svärmor är ond på
mig och ger mig fula namn. Aldrig förr har någon
kallat mig Anna Maja.» Därmed satte hon näsduken
för ögonen och började gråta.
Gumman gaf sig på dörren. Hon hade inte tid
med henne.
Om en stund behagade det unga frun att bege
sig ut i köket. Det hade fallit henne in att göra
nytta. När hon varit där i två minuter, spräckte hon
en geléskål med het kräm.
»Gud förbarme sig hvilken hustru min son fått!»
sade gumman. »Den skålen, som jag ärft efter min
mor.»
»Inte är det lönt att jämra sig för en gammal
skål», sade unga frun. »Om hela mitt fädernearf blefve
vräkt i sjön, skulle jag inte så mycket som ...»
I detsamma öppnades dörren och Anne Marie
svängde sig på klacken. Det var en gammal kvinna,
som kom in, fattig och böjd, en riktig ynkedom.
Gamla frun gaf henne ett barskt välkommen.
»Nej, kom inte inom mina dörrar», sade hon.
»Tror ni inte jag vet hur ni bar er åt, då dotter er
Nornan 1894. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
