Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margot. Novellett af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En afton — vi hade just slutat ett långt och
tämligen intresselöst parti — föll min blick på ett
damporträtt på kakelugnsfrisen. Jag hade troligen sett
det många gånger förr utan att det frestat min
nyfikenhet; denna gång föll det mig in att fråga hvem
det var.
Birch såg upp, en smula förvånad.
»Det är min hustru», svarade han lugnt och
enkelt.
Öfverraskningen gjorde mig förlägen. Det blef
ett ögonblicks tystnad.
»Jag har aldrig vetat, att du är gift... eller att
du har varit.»
Birch smålog inåtvändt från sitt soffhörn, medan
han samlade ihop schackpjeserna och lade ned dem
i lådan.
»Jo ... Jag tror att jag har varit gift.»
»Du tror...?»
»Ja, det är ju så längesedan. Jag har nästan
glömt det.»
Han gick ett par slag öfver golfvet.
»Om jag inte visste, att jag har en slät ring med
hennes initialer någonstädes i en låda, och en
vigselattest och några andra småsaker, skulle jag emellanåt
kunna tro, att det är en dröm alltsammans... en
ljus och lycklig dröm, hvars konturer i mitt minne
lösas upp och blekna tum för tum, en nyans mera
för hvarje år, som rinner.»
»Och det har runnit rätt många sedan dess»,
fortsatte han. »Jag var tjugutre år, och hon var
aderton. Efter två år dog hon.»
Och han tilläde, medan han långsamt rörde i
elden:
»Hon hette Margot.»
Jag kunde icke taga ögonen från porträttet. Det
var ett godt och intagande flickansikte, nästan ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
