Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maria Stuart i Gökhult. Skizz af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och att de ej kunde komma och hämta mig förr än
klockan åtta. Jag hade alltså halfannan timme på
mig i Gökhult. Om nu f. d. Tony Högman varit till
hands, skulle vi ha pratat bort en stund tillsammans;
men hon syntes naturligtvis icke till.
Jag dref uppåt landsvägen med min cigarrett och
vandrade genom köpingen i det tysta hoppet att hon
skulle få se mig och komma ut till mig. Men
förgäfves. Jag visste ju ej hennes namn som gift och
kunde således ej fråga efter henne. Jag gick in i en
handelsbod, som jag misstänkte för att vara hennes
mans, köpte en ask tändstickor af pojken, som stod
innanför disken, och frågade honom, om han hade en
bror som hette Adalbert. Jag fick till svar ett
förvånadt ja åtföljdt af den upplysningen, att han inte
var hemma. Kanske hans mor var hemma? Nej,
hon var också borta. Men pappa satt inne på
kontoret. Jag låtsade som om jag ingenting hört och
skyndade mig att betala och gå. Hela tiden, medan
jag med raska steg tog till flykten uppför köpingens
stora gata, kände jag på mig, att gossen och hans
far stodo på bodtrappan och sågo efter mig.
Nu var gatan slut och jag stod åter ute på
landsbygden. Vägen krökte sig; ett och annat hus
skymtade ännu fram mellan träddungar öfversållade af röda
körsbär. Jag marscherade vidare; så kom jag
ändtligen till en lång envåningsbyggnad, som låg alldeles
vid vägen; där tycktes köpingen riktigt sluta. Jag
stannade litet, tveksam om jag skulle vända eller
fortsätta uppför den långa, steniga backen; då hörde jag
genom husets öppna fönster med sina nedfällda
rullgardiner högljudda röster med hotande, patetiska
tonfall; det lät som en predikan. Då jag såg till, fann
jag ett stort plakat uppklistradt på förstudörren, och
jag läste till min stora förvåning följande
tillkännagifvande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
