Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dårarnes dröm. Dikt af Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med hålkade kinder, med skägget som blår
likt spöken de äro att skåda,
och alla de pudrat sitt stubbade hår
i bläsens hackelselåda.
De samlat en tapp ur krubban i hast
och stuckit prydligt i västen
och piskan är endast en brinnande kvast,
som lyser den haltande hästen.
De tuta i handen en sträf melodi.
De trumma på byttor och hinkar.
En luden spindel springer förbi
med människohufvud och blinkar.
Men öfverst på berget väntar ett hus.
Där åka de in med släden
i själfva salen bland råttor och krus
på golfvets knarrande bräden.
Förfärande, plumpa giganter af sten
i pelarne naglarne hugga
och husfrun sitter på bänken allen
så blodlöst smal som en skugga,
så gul som en bild på en gammal skål,
som en urblekt falnande mattas,
och blickarne äro två röda hål,
ty båda ögonen fattas.
Fiolerna skrika och dans blir spelt.
Hon bjuder gästerna tummen.
I sirlig kadrilj de buga stelt
och fjärilar fladdra i rummen.
De sitta väl tjugu på hvarje ärm
och många med vingarne brutna.
De äro alla en brokig svärm
af minnen ur det förflutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
