Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I slocknadt rampljus. Bilder från svenska scenen från 1860- och 70-talen. Af Georg Nordensvan. Med 13 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är ej till århundradets midt, till romantikens
dagar, till Victor Hugos och den äldre Dumas’, till
Friskyttens och Trollflöjtens, till Blanches vaudevillers
tid, vi gå tillbaka, ej till Jenny Linds, Sällströms,
Torslows och Stjernströms tid utan till 1860- och 70-talen,
då Willman, Arnoldson, fruarna Michaeli och
Stenhammar voro operans främsta namn och då kungliga
talscenen genom att till de förmågor, den ägde —
N. W. Almlöf, Dahlqvist, Hedin, fru Hwasser m. fl. —
lägga flera af den Stjernströmska truppens främste —
Swartz, Knut och Betty Almlöf, Norrby, Gustaf och
Helfrid Kinmanson — hade att förfoga öfver en
samling dramatiska konstnärer, sådan den hvarken förr
eller senare kunnat uppvisa — och då vid sidan af
Stora teatern, som odlade det stora dramat, och
dramatiska scenen, där salongskomedien blef allt mera
förhärskande, folkkomedien och den moderna
buffaoperetten fingo en ofta nog ypperlig tolkning på Södra
och Djurgårdsteatrarna.
Djurgårdsteatern — ej den nuvarande utan den
gamla, som brann 1865 — hade varit skådeplatsen
för såväl blodiga tragedier som uppsluppna lustspel.
Torslow hade styrt där och spelat Macbeth bland annat,
och där hade Fredrik Deland med sällskap uppfört
»Hittebarnet», »Rika morbror» och andra af den svenska
vaudevillens inom sin art ännu oöfverträffade alster.
Fredrik Deland är veteranen bland de här i Nornan
uppträdande sceniska konstnärerna. Han är en af de
få ännu kvarlefvande af 1840-talets svenska
skådespelare och en af de på samma gång mest typiska
och mest framstående representanterna för svensk
humoristisk skådespelarkonst. Sitt namn som komiker
vann han till en god del genom sina figurer i August
Blanches lustspel. Ännu för ej så många år sedan,
då han uppträdde på Nya och några få gånger som
gäst på kungliga teatern, visade han oförsvagad kraft i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>