- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1894. Tjuguförsta årgången /
94

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fantasier. Af Oscar Levertin - I. Häxor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mina yrkesbröders afsatta eller ännu regerande
sånggudinnor, alla dessa bedårande och trollska häxor,
som locka till kärlekens värsta öfverord och galnaste
bedrägerier . ..

Nu begynte mannen i predikstolen att tala. Hans
stämma hade salfvelsen hos en herröst, som ofta låtit
höra sig för damer i välgörande sammanträden, och
hans hvita händer rörde sig med en modeprästs
behagfullhet. Orden förgingo delvis i nattblåsten, men jag
kunde dock följa gången af ett konventionelt
inlednings- och hälsningstal. Han tackade damerna
därför att de så talrikt hörsammat hans inbjudning och
för all den nitälskan, med hvilken de arbetade för den
goda saken, och bad dem så själfva uttala sig om årets
erfarenheter. Nu uppträdde också den ena unga
damen efter den andra. Det gick till ungefär som på
ett frälsningsmöte. Hvar och en berättade om sitt
görande och låtande i den inre missionens tjänst, och
hur de omvändt och betvingat äfven de mest
motspänstiga manliga förstånd. Det var alla de
älskogs-intriger och kärleksäfventyr, som jag det nådens år
1892 hört glunkas om på baler och kaféer af vänner
och bekanta, blott berättade med litet annan
färgläggning och annan fördelning af ljus och skugga.
Damerna hafva ju som bekant en alldeles särskild
rättrådighet, när de förtälja sina erotiska
mellanhafvan-den, och detta opartiska betraktelsesätt lyste i denna
församling i sin vackraste dager. Jag önskade blott att
vederbörande kavaljerer — de nämdes alla vid namn

— ett ögonblick varit närvarande, ty en hastig
konfrontation hade säkerligen varit lustig nog. Det hela
var emellertid både spännande och pittoreskt —
ibland kändes det rent af, som sutte jag i den ljusa
florentinska trädgårdsskugga, i hvilken Decamerone
berättades — ty nästan så groteskt var det stora
karnevalståget af skalkar och narrade. Understundom fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1894/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free