Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag hos indianer. Ett reseminne af Gustaf Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dungarna. Till höger nedanför oss dansade S:t
Louisfloden fram mellan öar och holmar, hoppande och
skummande och bildande här och där små fall, medan
på andra sidan skogen höjde sig tät, ogenomtränglig,
dyster.
Här uppe spelade friska vindar. Röken från fak-1
torierna trängde ej hit upp, ej heller bullret. Här var
stort, fritt och skönt — just ett landskap som jag tänkt
mig det — där den frie skogens son skulle bo.
Här och hvar skymtade små trähus fram — men
ingen täppa kring dem, intet spår till åkerbruk. Men
ute vid grindarna leka skaror af barn.
Hvilka typer, dessa små indianungar! Hvar äro
örnnäsorna, den röda huden, de blixtrande ögonen?
I sina paltor likna de på ett hår de små parflar som
leka vid Stockholms rännstenar eller vid
landsvägsdikena på det svenska bondlandet. Kanske blott en
enda liten smula mörkare i skinnet. Men det fattas
icke ens ljushåriga småttingar här, riktiga lintottungar
som skvallra om ett annat blod . ..
Hvad under om indianen hatar den hvite och
knyter handen fastare om knifven, när skogarbetarne
komma med den första snön . . . ?
Det fanns bland dessa barn, som vi mötte, dock
flere af »rent blod», vackra pojkar med svartstripigt
hår och skarpa drag och kindknotorna en smula
utstående, men den rena typen försvinner allt mer. —
Nu passera vi en stuga, utanför hvilken sitta två
unga indianflickor. De kunna väl vara omkring 16—
17 år. Alldeles tysta och sysslolösa sitta de på
stugu-trappan, likgiltigt stirrande på oss.
Mr Devell får brådt med sitt ärende. Flickorna
hviska sinsemellan ett ögonblick — och afslå
anbudet. Ingen af dem vill bort. Ingen öfvertalning
hjälper. De ruska på hufvudena. De ha talat. Vi
köra vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
