Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dröm. Af Jane Gernandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvitt? Lika gärna kunde man taga ut sitt hjärta och
kasta det ifrån sig.
Jag var rädd för att stanna på mitt rum och
rädd för att tala med människor, men när det blef
sommar och alla hade rest och jag vandrade som en
enstöring på gatorna, grep min ensamhet mig som en
.svindel. Husväggarna brände mig, och när jag hörde
en vagn, var det som om den rullat inne i mitt eget
hufvud. Jag ville inte tänka, jag kunde inte tänka
och likväl kände jag hur en och samma idé föll tungt
och doft som en droppe bly på samma ömma punkt
af min hjärna. Tortyren har känt hemligheten med
denna ensamma droppe; — faller den oafbrutet på
en hjässa, bringar den sitt offer till vanvett. Jag tror,
att jag skulle förlorat förståndet, om jag gått där
ensam längre, men en dag fick jag ett bref från min
farbror, som bad att jag skulle komma och hälsa på
honom. Jag hade trott att jag aldrig skulle kunna
återse denna trakt, och jag for dit som under
inflytande af en främmande vilja.
Det var redan sent, när jag kom fram. Himlen
var svagt röd efter solnedgången, och jag kan ännu
se med hvilken ödslighet ängens våglinje förtonade
mot luften. De gamla ekarna stodo invid vägen som
om stumma och icke anade sorger tagit gestalt i dem,
och det var något i naturen och hos mig själf, som
gjorde mig bedröfvad intill döden. Endast en gång
har jag erfarit något jämförligt med detta. Det var
som barn en afton jag stod ensam ute på åkern.
Himlen hade samma färg, vidderna samma måttlösa,
hjärtskärande öfvergifvenhet, och som om jag i det
ögonblicket anat framtiden föll det öfver mig, att jag
måste rädda mig undan ett ondt och att ingen
räddning var gifven. Det hade aldrig stått så lefvande
för mitt minne som när jag återsåg denna trakt, där
mitt lifs besynnerliga öde gått i fullbordan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
