Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bekantskap. Novell af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ah mon dieu, ces anglaises!» fortsatte hon.
Han hviskade något till henne. Troligen en
varning, man kunde ju inte vara säker på, om inte.. .
Hon skakade på hufvudet. Jo, det var hon,
»ab-solument».
Monsieur var emellertid synbarligen mera
musikalisk än madame, ty när engelsmännen där ute efter
ett ögonblicks paus uppstämde en ny psalm, gjorde
han en grimas och reste sig upp.
»Jag går in till oss. Kommer du med?»
»Om ett ögonblick.»
Han helsade, när han gick förbi Ståls och
lämnade rummet. Hon satt kvar och skar upp sin bok
med en liten sköldpaddsknif, hon begagnat som
bokmärke. Den hvita handen med de många blixtrande
ringarna förde pappersknifven elegant och graciöst.
Allt emellanåt såg hon upp på Maja och hennes man,
men sade intet.
»Vet du det här blir en lång historia», utbrast
Robert efter en stund, i det han ordnade
domino-brickan i asken. Regnet forsade fortfarande ner och
himlen var fullkomligt svart. »Jag går hem och skickar
Francis hit igen med paraplyn, din regnkappa och
dina bottiner. Vi ha det mycket trefligare hemma
hos oss. Inte sant?»
»Jo, det vill jag lofva.»
Och så gick Robert.
Knappt var han utom dörren förr än den
främmande damen kom fram till Maja och utbrast på
franska.
»Ett sådant oväder!»
Maja blef mörkröd. »Ja, det regnar mycket, det
blir visst dagsregn.»
Fransyskan satte sig på den stol, Robert just
lämnat. Hon ville synbarligen göra bekantskap.
»Det är inte mycket vackert det där», sade hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
